Varning för mycket text..!

Eftersom att en stor del utav det jag kommer skriva handlar om min korsbandsoperation tänkte jag här ge er dagen jag längtat efter med skräckblandad förtjusning i 14 månader och tre dagar - min operationsdag! Att endel kommer hit för att läsa, och själva förbereda sig inför en korsbandsoperation, gör behovet att skriva ned detta ännu större!

Torsdagen den 17 november, klockan 8.30 skulle jag vara på narkosavdelningen, operation gul väst. Förberedningarna bestod utav dusch i Decutan, både hår och kropp, två "tvättomgångar" per gång, en gång kvällen innan och sedan på morgonen innan jag åkte. Från 24.00 kvällen innan var det fasta som gällde, allt jag drack innan operationen var lite vatten.

Strax efter klockan sju gick jag upp, duschade och klädde på mig. Rena kläder, och mjukisbyxor tillräckligt stora att kunna trä över kommande bandage och svullnad. Strax innan 08.00 satte vi oss i bilen, det tar bara ca 15-20 minuter till karlstads sjukhus hemifrån mig. Dock blev det lite sent pga ombyggnad ute vid parkeringen, så när jag kom till rätt avdelning fick jag gå före alla i kön och gå raka vägen till damen inne i receptionsrummet. Där fick jag mina första tabletter, 4 st olika smärtstillande samt Postafen som förebygger illamående från narkosen.

Efter det var det bara att byta om, jag fick behålla mina egna underkläder - tack och lov - men fick en stor sjukhusskjorta + ngn liknande grön snygg sak att ha över samt knästrumpor utan resår. Sen var det in och träffa min läkare, Fredrik Westman. Han förklarade lite, målade en fin pil på mitt ben. Fick även veta att chansen är stor att mitt korsband på det högra benet mest troligt också kommer att ryka. Fun! Tog här min sista starka smärtstillande tablett och gick till narkosen.

Därefter är det inte så mycket att berätta om just det, jag fick benet tvättat och droppet isatt (kul för någon med smärtstillande), fick direkt lite av narkosen för lugnande effekt. Kördes snabbt in i operationssalen, fick den sista narkosen. Sa gonatt till mamma och sen var jag borta. 9.37 somnade jag, ca. 12.30 vaknade jag igen.

Det kändes som om det gått en knapp sekund, men operationen hade tagit nästan två timmar! Jag halvsov i några timmar till, helt ute. Kommer ihåg att jag fick smärtstillande (morfin) och varma filtar för att jag frös så. De filtarna var underbara, tagna direkt från ett värmeskåp! Någon gång kom även Fredrik ut och sa att allt hade gått jättebra! Inga brosk eller meniskskador och ett spänstig men bra nytt korsband. Mycket mer kommer jag inte ihåg, haha!

Vid 15.00 vaknade jag till, då utflyttad till besöksavdelningen. Hade fått ett glas med äppeljuice och en macka och skulle bara gå på toa så skulle jag få gå. Det tog 2 h innan jag tog mig ur sängen, och när jag väl gjorde det spydde jag som en fontän. Uppenbarligen klarade jag inte narkosen särskilt bra. Men jag är envis, så gick på toa, satte mig i rullstolen och åkte hem!

Sov hela vägen hem, vaknade, spydde när jag klev ur bilen. Hade bäddat i kökssoffan (nära toan och på nedervåningen, mina rum är där uppe) och där sov jag sen. Sov från ca 18.00 (när jag kommit hem) och hela natten utan problem. Mamma väckte mig vid 10, så jag fick ta en till citodon och byta ispacket runt knät.

Men det är nog den bästa dagen i mitt liv - jag blev ju hel igen!

Och för alla er som ska göra operationen, men som är rädda eller etc, tänk inte på operationen. Jag höll mig sysselsatt till sista sekund, onsdag morgon körde jag upp och på kvällen hade jag hoppträning, en var det bara hem, duscha och sova. När det väl är över är man SÅ tacksam att man genomförde det, tro mig!