Jag har svävat på små fluffiga moln sedan jag var på återbesök hos den läkare som opererade mig igår! Så sjukt glad är jag. För första gången på drygt ett år får jag lite flyt igen. Det har jag saknat!

Jag har gjort en super rehab! Jag är långt ifrån klar, och har ett liv fullt med träning framför mig. Men det bryr jag mig inte om. Jag kan, rent tekniskt sett, hoppa upp på en snäll häst redan idag! Det har bara gått 48 dagar utav de 90 som skulle gå innan jag ens fick tänka tanken på att hoppa upp på en häst. Förstår ni hur bra detta är? Jag har halverat den tiden!

Lyckan är total, men jag ska fortsätta ta det lugnt. Det är extremt riskfyllt att börja rida igen, svårast är att sitta upp resp hoppa av hästen. Jag får inte hoppa eller stå i stigbyglarna en längre tid. Det är lugn ridning som gäller och inga höga krav på min egen prestation. Mina egna hästar kommer inte med mig direkt ner till skolan, utan Tsunami åker imorgon till Ekeby som planerat. Men Om en månad kanske de kan komma ner. Det är flera veckor tidigare än planerat, och om 2-3 veckor kan jag börja vara med på lektionerna i skolan!

Självklart måste allting dubbelkollas med min sjukgymnast nere vid skolan, men det känns lovande, då han ringde under lovet och frågade om jag hade börjat rida ännu.. ;)

I'm so happy, im so glad!

Detta ridpass fick jag bästa känslan ever på min tokfia! ♥